En kul grej... Skrev ju i förra inlägget att det tar tid med förändringar och att det är så svårt. Gissa om inte kapitlet igår handlade om just motsatsen. Att anledningen till att man anser att en större förändring ska ta tid beror på att man själv, eller andra, annars inte tror att det fanns något problem från början! Boken tog ett exempel med att om någon dör så är det näst intill lag på att sörja länge. Att om man inte sörjer så brydde man sig inte om personen på riktigt. Men man kan ju alltid se saker från olika vinklar, och om man sörjt klart är det bättre att gå vidare.
Egentligen sker förändringar, enligt boken, ögonblickligen. Så fort ens egen, verkliga föreställning om hur mycket bättre man kommer känna sig efter en förändring blivit starkare än orsaken till att man inte gjort något åt det tidigare har i princip förändringen skett.
Låg vaken alldeles för länge igår, för jag skulle bara "läsa några sidor till" och rätt vad det var blev klockan mitt i natten... ;)
Fick sota lite för det idag, dels försov jag mig och dels var jag rätt trött. Men, men...
Vidare stod det om hur hjärnans nervbanor fungerar och vad som gör att man får olika vanor. Att om du gör något tillräckligt många gånger blir nervbanorna starkare och en vana utvecklas. Samma sak i motsatt riktning. Om man inte älskar eller känner kärlek försvagas de receptorer som "är ute" efter det och man strävar mindre efter det. Jag misstänker att det är det som hänt mig. Viljan att träffa någon finns där, men jag förstår inte människor som gör allt för att finna kärlek, även fast de logiskt vet att den personen är fel för dom så går dom på ändå. Det är, enligt vad jag tror, för att hjärnan så starkt suktar efter dem känslorna att den blundar för de "biverkningar" som kan bli om den får känna dom känslorna.
Det är så jäkla intressant det här!!
Finns nu hela tiden i bakhuvudet och kikar fram lite då och då. Kände hur jag blev lite grinig på eftermiddagen, och då började jag ställa frågor till mig själv istället som fick mig att ändra sinnesstämning. Jag är ju nybörjare på det här, så jag kunde inte pusha tillbaka mig hela vägen tillbaka till dit jag ville, men att överhuvudtaget inte bara "falla ner i avgrunden" känns som ett steg framåt.
Det togs också upp, något jag misstänkt ett tag: att jag tidigare byggt förändring på enbart viljestyrka, vilket funkar ett tag men så fort man tappar viljan faller man obönhörligen tillbaka i gamla banor igen. Därför vill jag inte göra större förändringar ännu. Jag vill lära mig mer om hur man bygger grunden så att det blir en varaktig förändring.
Jag vet att jag är otydlig med "att jag vill förändra mig", men jag kan inte berätta vad det gäller. Det går inte. Kan fysiskt inte förmå mig. Det är mellan mig och... mig!
Hände en kul grej igår förresten. Kan jag inte heller skriva om, men det kändes bra! Fick tillfälle att göra en grej jag velat göra ett tag och tog den. Kryptiskt igen, men wtf! Lite mystik ska man ju ha!! ;)
P.s. Verkar som jag är tillbaka! ;) Ger inga löften om löpande updates, men skriver när lusten faller på...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar