Åka hoj & jobba övertid

Så var första arbetsdagen efter påskledigheten avklarad.

Började dagen med ett läkarbesök inne på Karolinska i Solna. Hade lite beslutsångest igår om jag skulle ta bilen eller hojen, men det blev hojen tillslut och tur var väl det! Det var köer från Hägersten ungefär men det var bara att swischa förbi på hojen så jag var framme i tid. En bil försökte tränga mig, men det var bara att köra om honom på insidan så gick det med ;)
Dock är man inte särskilt kaxig när man inte har skyddskläderna på sig. Körde i jeans idag, förvisso med jackan och ryggskyddet, men man vill inte ramla ändå om man så säger...

När jag väl kom till jobbet vid 10-tiden var det (som vanligt) halvt kaos. Folk frågade saker som jag inte hade med att göra, en mek skrek för att han inte hade jobb, en chef undrade hur vi låg till osv. osv. och jag hade inte ens fått av mig jackan! Jag menar kom igen! Låt mig få komma innanför dörrarna åtminstone.
Det var en redig kamp, näst intill krig, invärtes att inte bli förbannad men det gick faktiskt utan något utbrott! :)
Sen rullade det på, men det var jäkligt mycket idag. Så mycket att det blev övertid på kvällen också. Åkte hem vid nio-tiden och har fortfarande jobb kvar... Nåt står nog inte rätt till ändå........

Mycket jobb... ;)

Fick en skum känsla nu på kvällen... Såg ett program där en son sprang fram och kramade sin pappa och hade saknat honom, och fick världens klump i halsen. Det har hänt ett par gånger senaste tiden. Kan bli jätte rörd av känslor mellan barn och föräldrar nu för tiden. Började tänka på om det är den biologiska klockan som börjat ticka? Om killar ens har en sån. Det kanske är kroppen som säger att det börjar bli dags att bilda familj? Nåväl, det får väl tiden utvisa.

Tjohooo!