Sådär ja...
Gick hem vid lunchtid idag. Mådde illa. Och vad har jag skrivit om att låta mig sitta i mina egna tankar? DON'T!
Blir inge bra då. Upp, ner, upp ner hela tiden. Vet tillslut varken ut eller in.
Bestämde mig för att ta en biltur nu på kvällen, det jag gör när andra tar en promenad. Har ett ställe ute i ingenstans dit jag åker när huvudet svällar över.
Hur som helst skulle jag kanske inte gjort det. Tog ut aggressionerna på gaspedalen, så det gick väl "lite över vad skyltarna visar". Snö på vägen. Inte en själ i sikte. Helt svart runt om utom det helljusen lyser upp. Kommer till ett krön, men inser inte att vägen svänger direkt så hjulen lättar och jag kan inte styra. När jag väl får fäste snurrar jag, för hjulen står ju helt fel. Stannar, i och för sig mitt på vägen, men åt fel håll. Kör till kanten och stänger av. Sitter tyst och tänker. Men jag tänker inte "det där kunde gått riktigt snett, tur att jag klarade mig" som man kanske borde. Istället funderar jag, inte ängsligt utan fundersamt liksom, hur det hade varit om jag dött där och då. Vilka hade kommit på begravningen och inte, och så vidare. That part freaks me out...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar