Just kommit hem från jobbet... Klockan är 22:19...
Är det såhär mitt liv kommer se ut? Jobba konstant, komma hem till en tom fucking jävla lägenhet, äta nån torr jävla macka till middag. Så jävla less! Jag kastar bort mitt liv, och för vad? Får inte ens ett jävla tack för allt jobb man lägger ner. Istället får man ett slag i ansiktet så fort något felar.
Funderar ibland bara på att försvinna, sticka iväg nånstans där ingen kan hitta en och bara försvinna för ett tag. Stänga av mobil och allt. Inte säga något till nån. Bara dra!
Men, förståndiga jag gör ju inte sånt. Och vad skulle jag göra om jag väl gjorde det? Skulle få dåligt samvete efter några timmar, eftersom någon annan måste ta mitt skit. Och det funkar inte för mig. Eftersom jag vet vilka som skulle få rensa upp efter mig så kan jag inte göra så. Inte mot dom. Så jag biter ihop, petar bak alla känslor och jobbar på. Mina drömmar och planer kan vänta, sålänge jag gör ett bra jobb. Men frågan är - hur länge? När är det dags att inse att man inte blir yngre. Känns som alla runt omkring en har eller ska skaffa knoddar.
Ha!, knoddar. Har inte ens haft ett förhållande på "allt för länge". Än mindre planer på knodd. Men hur länge kan man vänta? Rätt vad det är blir man för gammal så det blir konstigt. Tror jag börjar få lite ålders-noja...
Helvete! Det är inte bra att låta mig sitta själv och tänka, blir allt för långa inlägg ;)
Welcome to the undressed mind of Niko, and we're only scraching the surface...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar